Leopolds rum börjar ta sig. Tavlorna är uppe och lådorna är pyntade. Smurfarna som kommer från 80-talets land vaktar i den stora fönsterkarmen, som för närvarande är den enda som inte är färdig. Men nya öljettgardiner är beställda vilka bär på en randig dimension av färgerna blå, grön, lila, vit. En stor matta är också beställd, fyra nyanser av blått…. Ok, vad skrev jag? att blått och grönt genomsyrar pojkrummet? Och jag som skulle ha lila, rött och gult i hopp om att avstigmatisera barnens roller och inte ”göra” kön utan se individen oberoende av det vi kallar pojke/ flicka. Det gick ju bra..! (hoho) Jaja, jag kan ju bibehålla mina åsikter trots att jag bidrar med att skapa kön (hohoho). Henriks vinsamling fick sin froma plats i vår äppellåda och de målade blomlådorna medan mina liter- och decilitersmått fortfarande innehar en plats i centrum som blomkruka och pennskrin.

Efter lite justeringar har jag nu landat i en färdig ”födelsetavla” (eller vad det nu heter) till Leopold. Jag vill inte påstå att jag är väldigt stolt över att behöva erkänna min miss att vrida om 2012 till 2102 och därmed ändra sonens födelseår med nästintill 100 jordår!!! Det löste sig dock på bästa sätt… uppmärksamma att ”bästa sätt” inte betyder att jag tycker det är bra. Eftersom jga nu godtyckligt påpekat min missantar jag att jag får skylla mig själv då allas ögon dras till denna gedigna ”bästa sätt” lagning vilket syns med blotta ögat. Men jag tröstar mig med att bilden å andra sidan ska hänga bakom ett tavelglas på en vägg, ovanför en fåtölj så är min förhoppning att ingen går fram, ställer sig i fåtöljen och granskar bilden. Nåja bilden blev färdig sånär som en ram som ska inhandlas inom snar framtid och alla uppgifter stämmer till fullo. På återseende Anna

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min andra smurftavla redan i söndags. Men min söndag erbjöd andra medel än det jag verkligen ville. Virus i mailen… igen och en dator som inte ville fungera. Huvudvärk och tröttheten präglade redan på morgonen och Leopold hade uppenbarligen samma besvär vilket han uttryckte genom gråt, rastlöshet och 100 % uppmärksamhet. Detta resulterade i att det tog tre timmar för mig att göra en potatissallad. Solen lös med sin frånvaro så grillningen fick skötas ute för att sedan äta inne. Väl vid bords knäckte det till i Leopolds axel och vi fick snällt åka till akuten för att 14 timmar senare konstatera att den gått ur led. Under dessa 14 timmar hann vi avsluta vår bjudning, köra X antal mil, träffa en del läkare och sjukvårdspersonal i både Trelleborg, Malmö och Lund, trycka ut 5 stycken parkeringsbiljetter, vänta, vänta, vänta, röntga en bebis som hade väldigt ont samt köra på en stackars igelkott som fick för sig att gå över gatan kl 03.30 en dimmig morgon när nattens enda rullande bil passerade hans visualiserade övergångsställe… Men i Lund blev Leopolds arm återställd med ett högljutt ”knäck”. Då hade vi sovit 3 timmar i väntan på läkaren i Lund. Det hör till saken att jag började jobba i natt så gissa om jag var dödligt trött 07.00 i morse då jag fått vila min arma lekamen och mina röda ögon 5 timmar på 48 timmar…! Men nu, har jag lugnet i kroppen att lägga upp min bild. Anna