Oj, det var längesedan jag skrev. Min dator har kollapsat men jag är min kära vän, Sandra, evigt tacksam för lånet av hennes dator då jag både haft ”tenta skrivande” och skoluppgifter att skriva. Alltså; jag har inte haft något ordentligt att skriva på för att kunna lägga ut något här. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag har haft särskilt mycket tid för att just skriva några rader. Men möblerna här hemma börjar ta form. Jag har målat och fixat och donat. Så nu är det väl ändå dags för lite bildbevis. Sänggaveln blev klar med pappas hjälp. Målade lastpallar. Det som återstår är en hylla som binder samman dessa och spotlights bakom, det projektet har jag tilldelat min kära man. Vidare ska även nattborden infinna sig i en annan färg (gissa vilken färg? Hoho). Men det får bli ett senare projekt! Lådorna som vacker hänger över min morfars gamla skrivbord (som för övrigt också är ”hemmamålat”) är gamla blomlådor. Och den numera vita byrån står vackert i hallen dock ännu utan hängare.

Jag har alltid varit fascinerad över yoga. jag har tränat yoga i många år och nu lära jag ut själv. det är ett spännande möte med människor, spännande resa inom sig själ. både att vara tränare och att bli tränad. Jag vill dela med mig av en text jag läste som jag har tagit ut godbitarna av. Jag blir lugn i hela min varelse när jag läser den. Yoga är en metod för att finna ett sinne som inte sover. Yoga är vetskapen om att vara här och nu. Yoga betyder att du är redo att inte hoppas, att inte gå ett steg före dig själv. Yoga betyder att möta verkligheten som den är. Det är en insikt om att sinnets projektioner är hopplösa, att sinnets förhoppningar är meningslösa och inte leder någonstans. Sinnet är emot det som är. Du kan ägna dig åt yogaställningar, asanas, men det är inte yoga. Yoga är att vända sig inåt. Det är en helomvändning. När du inte rör dig mot framtiden, inte mot det förflutna, kan du börja röra dig inom dig själv- för din varelse är här och nu, inte i framtiden. Du är närvarande här och nu du kan träda in i verkligheten. Men då måste sinnet vara här. Yoga är när sinnet upphör existera. När det inte längre finns något sinne ägnar du dig åt yoga. Om du intar ställningarna men fortsätter tänka ägnar du dig inte åt yoga. Yogan är ett tillstånd av “icke- sinne”. När tankarna inte är där du är, när sinnets aktivitet inte är där, när tankarna har försvunnit, då låter vi oss inte täckas av det som inte är vi. Vi landar i det nu som är det enda som finns. Låt sinnet bli din passagerare så slipper du vara sinnets passagerare! Med värme. Anna

Leopolds rum börjar ta sig. Tavlorna är uppe och lådorna är pyntade. Smurfarna som kommer från 80-talets land vaktar i den stora fönsterkarmen, som för närvarande är den enda som inte är färdig. Men nya öljettgardiner är beställda vilka bär på en randig dimension av färgerna blå, grön, lila, vit. En stor matta är också beställd, fyra nyanser av blått…. Ok, vad skrev jag? att blått och grönt genomsyrar pojkrummet? Och jag som skulle ha lila, rött och gult i hopp om att avstigmatisera barnens roller och inte ”göra” kön utan se individen oberoende av det vi kallar pojke/ flicka. Det gick ju bra..! (hoho) Jaja, jag kan ju bibehålla mina åsikter trots att jag bidrar med att skapa kön (hohoho). Henriks vinsamling fick sin froma plats i vår äppellåda och de målade blomlådorna medan mina liter- och decilitersmått fortfarande innehar en plats i centrum som blomkruka och pennskrin.

Efter lite justeringar har jag nu landat i en färdig ”födelsetavla” (eller vad det nu heter) till Leopold. Jag vill inte påstå att jag är väldigt stolt över att behöva erkänna min miss att vrida om 2012 till 2102 och därmed ändra sonens födelseår med nästintill 100 jordår!!! Det löste sig dock på bästa sätt… uppmärksamma att ”bästa sätt” inte betyder att jag tycker det är bra. Eftersom jga nu godtyckligt påpekat min missantar jag att jag får skylla mig själv då allas ögon dras till denna gedigna ”bästa sätt” lagning vilket syns med blotta ögat. Men jag tröstar mig med att bilden å andra sidan ska hänga bakom ett tavelglas på en vägg, ovanför en fåtölj så är min förhoppning att ingen går fram, ställer sig i fåtöljen och granskar bilden. Nåja bilden blev färdig sånär som en ram som ska inhandlas inom snar framtid och alla uppgifter stämmer till fullo. På återseende Anna

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min andra smurftavla redan i söndags. Men min söndag erbjöd andra medel än det jag verkligen ville. Virus i mailen… igen och en dator som inte ville fungera. Huvudvärk och tröttheten präglade redan på morgonen och Leopold hade uppenbarligen samma besvär vilket han uttryckte genom gråt, rastlöshet och 100 % uppmärksamhet. Detta resulterade i att det tog tre timmar för mig att göra en potatissallad. Solen lös med sin frånvaro så grillningen fick skötas ute för att sedan äta inne. Väl vid bords knäckte det till i Leopolds axel och vi fick snällt åka till akuten för att 14 timmar senare konstatera att den gått ur led. Under dessa 14 timmar hann vi avsluta vår bjudning, köra X antal mil, träffa en del läkare och sjukvårdspersonal i både Trelleborg, Malmö och Lund, trycka ut 5 stycken parkeringsbiljetter, vänta, vänta, vänta, röntga en bebis som hade väldigt ont samt köra på en stackars igelkott som fick för sig att gå över gatan kl 03.30 en dimmig morgon när nattens enda rullande bil passerade hans visualiserade övergångsställe… Men i Lund blev Leopolds arm återställd med ett högljutt ”knäck”. Då hade vi sovit 3 timmar i väntan på läkaren i Lund. Det hör till saken att jag började jobba i natt så gissa om jag var dödligt trött 07.00 i morse då jag fått vila min arma lekamen och mina röda ögon 5 timmar på 48 timmar…! Men nu, har jag lugnet i kroppen att lägga upp min bild. Anna

Då jag inte behaga hitta någon smurfig tavla i rätt format och storlek till sonens tomma väggar föll det sig sannerligen av godtyckligt slag att ta fram redskap och skapa på eget bevåg. Jag spånade lite idéer och bilderna nedan visar resultatet. Det var i förrgår kväll när sonen hade slutit sina ögon som jag började skapa och det var först framåt småtimmarna som resultatet lös med sin glans över vardagsrumsbordet. Jag må säga att jag känner mig belåten med resultatet. Dock lyckades jag sätta blåa fläckar över det vita högglansbordet som jag snällt fick skrubbar bort med jordens alla medel för att bordet skull återfå sin forna glans. Jag är inte desto mindre glatt överraskad att jag lyckades bibehålla mina kläder (eller det förkläde jag behagat knyta om mig) fria från denna blåa gegga. Nåja tavlorna är uppspikade på väggen och för egen del fick jag inspiration till att fortsätta måla smurfiga tavlor, fast kanske inte på det vita bordet. Med värme Anna

Sedan urminnes tider har en naturlig mekanism för vår överlevnad varit att fly eller slåss i en stressfylld situation men i dagens samhälle utsatts vi för kroppslig stress då vi ofta är stillasittande. Eftersom vi varken flyr eller slåss lagrar vi denna stress i vårt omedvetna vilket gör att den återspeglas både i den fysiska kroppen och på det psykiska tillståndet. Effekten blir en generell trötthet, ryggvärk och matsmältningsproblem men stressen påverkar också andningen som blir svagare och inte syresätter kroppen tillfullo längre. Detta får följdverkningar i kroppen i form av att musklerna blir stela inte längre kan slappna av helt och för att slaggprodukter inte rensas ut. Om vi återkopplar stressen till yogan så kan yogan hjälpa oss komma ifrån stressen då vi stretchar de spända musklerna och då vi genom djupandning bibehåller ett lugn och syresätter allt som finns i lungorna. Detta skickar signaler till dem att faran är över och att de nu kan du slappna av. Men det är viktigt att tanken följer med i stretchingen. Då blir vi medvetna om vad som händer i kroppen och vi undviker därmed skador. Yoga, till skillnad från andra träningsformer, betonar kvaliteten, inte kvantiteten. Finn ett inre lugn Anna

Förra söndagen blev min älskade vän Bernice prästvigd. Jag kände mig stolt över henne och hedrad över att få vara med och fira dagen med henne. Jag är säker att hon, på sin väg, kommer att sprida så mycket glädje, kunskap, energi, livskraft till sina medmänniskor. Vår gåva till henne var en tavla med texten "Parter Noster" med tillhörande text, vilket är de latinska orden för "Fader vår". Made by me.

Ja då har resan börjat. Kartong efter kartong blir monterad och fylld med råga. Så pass att min arma lekamen inte mäktar bära dem, vilket resulterat i att Henrik, till sin förtret snällt fått stuva om dem. Jag har nu fått min dom att stå bredvid i dessa packningstider, vilket min stress gladeligen finner till belåtenhet. Men ack vad mycket en har i skrymslen och vrår. Jag kommer att infinna mig på loppis i sommar med allt som inte sett solljus på mer än ett år, vilket är oförmånligt mycket. I detta nu har jag känslan av att dessa materiella ting säkerligen täcker 10 m bord. Nåväl, det ska bli skönt att se nya väggar, i lägenheten från sekelskiftet- 1800-1900 tal. Nytt kök och badrum och dryga 3 meter i tak. Underbart! Vi kan ha mina fantastiska kristallampor i taket utan att kära Henrik måste ducka varje gång han slänger upp benen i sängen eller då han tar vägen från dörren till soffan. För egen del ser jag inte det som ett problem(!) Men vi bär med oss olika åkommor här i livet (om vi nu kan kalla längden en åkomma?). I dag rykte bland mycket den hemmagjorda teaterkreaturen och den hemtrevlige skylten ner i en låda. Den biten stege som kommer från Trelleborgs TT-färjor och som klätt vår hallvägg åker ner i morgon! Ha en trevlig helg. ' Med värme! Anna

Vad helgen har företett är en fyramånadersbebis som håller på att få tänder med tillhörande gnäll, en nerbajsad moder och bebis vid ett flertal tillfällen och en massa prat. Han resonerar så klokt, min lille son. Det har också förelegat promenader i snön som, om någon tilltalar mig, borde ha avlägsnat sig för längesedan. Det har blommat glädje i min lekamen och när Leopold äntligen behagat vila sina vackra, trötta ögon har jag funnit massvis av inspiration i form av inredningsidéer från jordens alla hörn. Jag återkommer med påskpyntet som jag tänker fixa som ”gå-bort-present” både fredag och lördag. Alla vill träffa oss i påsk, (obs! betoning på oss kan hänvisas åt Leopold…). Nåja, kakkupan har fått liv på annan mark och farmors gamla Allers tidningar från 1900-frös ihjäl… 1937 och 44 fick plats i sovrummet. Och vinet vistas i sin nya boning vilken för närvarande är en gammal äppellåda från Kiwik. På återseende! Anna ... ...

Vad innebär det att vara beroende? Är det en sjukdom eller är det ett beteende som går att göra något åt? Begreppet beroende syftar i denna diskussion till att missbruka något, exempel mat, alkohol, sex, sin kropp, det vill säga, beroende och missbruk går hand i hand då beroendet åsyftar till ett missbruk som ett yttre stimuli. Av erfarenhet anser jag att ett beroende kan starta med en tanke eller ett beteende som formar en positiv känsla, vilken vi förknippar med det vi blir beroende av. Vidare kan denna positiva känsla omformuleras till ett missbruk. I dessa fall har det yttre stimuli som tidigare skildrat en positiv känsla avspeglats till en negativ känsla. Effekten blir alltså att den primära känsla som tidigare lyft upp oss nu istället drar ner oss, vilket vi sedermera formar sekundära känslor kring. Dessa sekundära känslor och tankar kan ta avspegla ångest, depression, underlåtenhet, abstinens i samband. Kroppen ger alltså reaktion på det vi tänker och känner. Detta blir i sin tur en form av psykisk sjukdom eftersom vi inte längre har makten att styra över de tankar och känslor som startade som en mild form av tankar. I vissa fall tar kroppen givetvis stryk rent fysiskt, av de yttre stimuli som vi tilltar som missbruk, såsom alkohol, droger och mat vilket i längden blir det en långsam död. För att summera kan det gå från en psykisk sjukdom till en fysisk, sjukdom beroende på vad det är vi är beroende av och missbrukar. Vad gäller sjukdomsbegreppet hänvisas mina resonemang dithän tankarna och känslorna går. Som tidigare beskrivits menar jag att det börjar med ett yttre stimuli som leder till ett psykiskt nedbrytande beteende vilket blir en psykisk sjukdom som i längden bryter kroppen i den mån att det även blir en fysisk sjukdom. Utifrån detta resonemang kan vi genom att ändra tanken, ta oss ur dessa falska föreställningar som blivit automatiska då de sedermera blivit vår starka sanning. Vidare är det ett arbete som tar långt tid då hela livet nu kretsar kring dessa ”lånade” tankar och känslor. Min erfarenhet sträcker sig över att vi successivt kan vänja oss vid ett beroende. Eftersom det är tankarna som i grunden skapat beroendet så är det sedermera endast tankarna som kan ta oss ifrån beroendet. Vi måste arbeta med tankarnas förändringsprocess i varje dag för att klara av att hålla beroendet på avstånd. Det är ett hårt arbete som mer eller mindre stannar kvar länge efter det att beroendet inte längre tar upp hela ens värld. Det gäller att ständigt påminnas sig om, och bibehålla, den motivation, acceptans och styrka som krävdes för att ta sig ur beroendet. Jag tror att vi har kraften inom oss. Om vi med hjälp av våra egna mänskliga resurser, exempelvis avslappning och andning, kan hitta lugnet i oss själv. Så vi kan identifiera oss med vår innersta kärna och inte med tiden, tankar och känslor. Den innersta kärna som gör vårt väsen till en helhet, gör tankar och känslor som ligger i det undermedvetna medvetet och gör att det automatiskt tappar sitt inflytande om oss och därmed går att släppa. För tankar och känslor är grunden i ett missbruk och beroende. Tankar och känslor är inte sanning!

Jag har registrerat att jag helst skriver under en föränderlig era, Då sommarn lämnar plats för höstens löv att vistas på lägre nivå. och då mitt inre vrider sig i en impuls från ett till något annat. Jag har noterat att mitt tålamod tjänar på det då och då. Jag har lågkonjunktur under stillasittande perioder. Då händer det att jag tappar tron på min inneboende gestalt, och det kliar på insidan av mitt skinnbelagda etui Då känslor förändras till en börda av rörlig halt. När något ovant händer förändras mina känslors bana Det är då jag väcker ett nergrävt motstånd, som ligger till grund för den förändring som gör ont Det är det jag jämt grävt gravar åt för att förtränga. Jag citerar någons steg och ett blinkande öga Pausar och relaterar till min egen person försöker vara mig själv i torra och motsatta väder Misslyckas ibland då blindheten hälsar på Jag kastar tillhörigheter överallt Dissekerar tankar för att nå roten som beskriver ett val Det är då jag känner, fast ingenting egentligen känns Det är då jag delegerar ut mina olika skal Mitt register borde jag skriva om ibland, Men jag är nöjd med de dagar som format min roll. Det finns olika delar i mig, en för var dag, Jag ser tiden därframme och när jag tittar omformas den med koll.

Jag hörde en rad någonstans, ”När man tappar en del av sitt inre”. Jag minns inte var jag hörde den men de fastnade på min minnesbalk. Jag funderade ett tag på vad det innebär och kom fram till att de raderna klingar förnämt i mina öron under tolkningen av en desorienterad själ. Den som lyssnar så mycket till allt annat i sin omgivning att den glömmer bort vissa delar av sitt jag. Den som sakta men säkert bygger upp en stress med klossar som vägrar trilla till marken. Den som inte kan säga ”nej” trots att den för längesedan borde ha lagt bort sina förlägna ”ja”. 

När jag för egen del skulle återfinna ”en del av mitt tappade inre” använde jag meditation som medicin. Det tyckte jag var bra att utöva när jag insåg att jag den sista tiden, sakta, dag efter dag hade promenerat ifrån mig själv. Jag fastnade för meditation och gjorde det till en rutin och jag utövar det än i dag. Det handlar inte alltid om att jag sätter mig på golvet i lotusställning med fyra fingrar formade som två O vilande mot knäna. Jag bestämmer mig för att meditera vid tillfällen då jag känner att det kliar på insidan av min kropp, då jag inte kan klia tillbaks, då när något känns fel. Det inträffar oftast på kvällen efter en lång dag av intryck.

Meditation är en medveten närvaro som handlar om att tömma sinnet på tankar, landa i sig själv i stunden och vara vaken i ett nu som är det enda som finns, där vi alltid lever. Vi måste komma förbi den dörr som gestaltar vårt inre mentala brus och vår sinnesstress. Då når vi vår insikt och vår maximala potential som människa. Då kan vi, genom att fokusera på till exempel ett ljud eller ett föremål, suggestivt tömma sinnet på tankar.

Detta är ett begrepp som ännu inte är helt förståeligt av alla. Att vara medvetet närvarande handlar om att ”vara öppen för det som händer, att förstå sina reaktioner och därigenom kunna göra kloka val. Det hjälper oss att förstå hur vi tar in information, hur vi tolkar den och hur vi reagerar på den. när vi är medvetet närvarande i nuet blir vi mer medvetna om vår egen upplevelse av omvärlden och hur den påverkar oss”. (Detta är citat ur Åsa Nilsones bok ”Vem bestämmer i ditt liv?”)

 

Jag kan med min erfarenhet definiera att den medvetna närvaron har hjälpt mig att lindra min stress och mina fysiska spänningar. Det har hjälpt mig komma ner i varv, vilket i sin tur har hjälpt mig att inse vad som är viktigt och som betyder något för mig och vem som är viktig för mig. Det har även hjälpt mig förlåta och att lösa en del frågor och val jag inte kan svara på när livet kommer emellan. Frågor som varför jag handlar på ett visst sätt eller frågor som handlar om ohanterliga känslor. Detta leder ofta till en inre diskussion vilket tar fram mer latenta känslor och förnimmelser som sedan blir utgångspunkt för de tillvägagångssätt jag använder för att lösa situationen. Sen slutar det oftast klia på insidan.

 

Med värme. Anna