Jag hörde en rad någonstans, ”När man tappar en del av sitt inre”. Jag minns inte var jag hörde den men de fastnade på min minnesbalk. Jag funderade ett tag på vad det innebär och kom fram till att de raderna klingar förnämt i mina öron under tolkningen av en desorienterad själ. Den som lyssnar så mycket till allt annat i sin omgivning att den glömmer bort vissa delar av sitt jag. Den som sakta men säkert bygger upp en stress med klossar som vägrar trilla till marken. Den som inte kan säga ”nej” trots att den för längesedan borde ha lagt bort sina förlägna ”ja”. 

När jag för egen del skulle återfinna ”en del av mitt tappade inre” använde jag meditation som medicin. Det tyckte jag var bra att utöva när jag insåg att jag den sista tiden, sakta, dag efter dag hade promenerat ifrån mig själv. Jag fastnade för meditation och gjorde det till en rutin och jag utövar det än i dag. Det handlar inte alltid om att jag sätter mig på golvet i lotusställning med fyra fingrar formade som två O vilande mot knäna. Jag bestämmer mig för att meditera vid tillfällen då jag känner att det kliar på insidan av min kropp, då jag inte kan klia tillbaks, då när något känns fel. Det inträffar oftast på kvällen efter en lång dag av intryck.

Meditation är en medveten närvaro som handlar om att tömma sinnet på tankar, landa i sig själv i stunden och vara vaken i ett nu som är det enda som finns, där vi alltid lever. Vi måste komma förbi den dörr som gestaltar vårt inre mentala brus och vår sinnesstress. Då når vi vår insikt och vår maximala potential som människa. Då kan vi, genom att fokusera på till exempel ett ljud eller ett föremål, suggestivt tömma sinnet på tankar.

Detta är ett begrepp som ännu inte är helt förståeligt av alla. Att vara medvetet närvarande handlar om att ”vara öppen för det som händer, att förstå sina reaktioner och därigenom kunna göra kloka val. Det hjälper oss att förstå hur vi tar in information, hur vi tolkar den och hur vi reagerar på den. när vi är medvetet närvarande i nuet blir vi mer medvetna om vår egen upplevelse av omvärlden och hur den påverkar oss”. (Detta är citat ur Åsa Nilsones bok ”Vem bestämmer i ditt liv?”)

Jag kan med min erfarenhet definiera att den medvetna närvaron har hjälpt mig att lindra min stress och mina fysiska spänningar. Det har hjälpt mig komma ner i varv, vilket i sin tur har hjälpt mig att inse vad som är viktigt och som betyder något för mig och vem som är viktig för mig. Det har även hjälpt mig förlåta och att lösa en del frågor och val jag inte kan svara på när livet kommer emellan. Frågor som varför jag handlar på ett visst sätt eller frågor som handlar om ohanterliga känslor. Detta leder ofta till en inre diskussion vilket tar fram mer latenta känslor och förnimmelser som sedan blir utgångspunkt för de tillvägagångssätt jag använder för att lösa situationen. Sen slutar det oftast klia på insidan.

Med värme. Anna