Genom ögats glas ser jag tidens tank,
alla stunder av ljusår klockar minuter, timmar & år.

Gårdagens mall blir morgondagens kod.

Då planering förändras när tiden går.

 

Jag lyfter blicken och en dagdröm går itu.

Du äger din tidsrytm och bär dina sår i en bur,

eftersom du skrev tidens kontrakt och startade en jordlig era,

en fribiljett stämpelmärkt tur & retur.

 

I en bottenlös natur tar röster toner & röster begravs,
där våra barn står först i kö till vårt nya land,

Vem äger världen? I morgon bor vi under framtidens tak.

Där vi är formade av våra förfäders arvsband.

 

Dialekter är de timglas som styr vår jord,

tiden hittar framåt o tänker bakåt, den är aldrig sen

Samma ökensand trillar om och om,

men tiden som rinner i väggarnas glas går inte igen                      

Dialekter är de timglas som styr vår jord

Jag ska skjuta upp tills i morgon det jag sa igår

o nu har det gått ett år,

där svunnen tid vänder sig i sin grav.

 

På en av tusen dar sitter en tänkare på sin ålders höst,

ser bilder av sin spegelbild och tinningar fyllda gråa hår,

ändå är han inte en dag äldre än igår till sin ära.

Och han står med ett handskrivet facit att förtära.

 

Jag smider planer att stjäla någon med bättre tidsfördriv,

jag lyckas fånga blodet ur hans pulserande ådra,

vill ha dennes sanning för att avsluta.

Jag begagnar vad han förlagt i sin tidsnyans att skåda.

En kassett spolas till ett 80-tal då en idé hade sin debut,

det var dåtidens drivande förgörelse som sig bör

En trend i en annan tid i ett annat liv.

Jag ska fatta mig kort, tider rubbas o tider förgör.

Anna