Efter lite justeringar har jag nu landat i en färdig ”födelsetavla” (eller vad det nu heter) till Leopold. Jag vill inte påstå att jag är väldigt stolt över att behöva erkänna min miss att vrida om 2012 till 2102 och därmed ändra sonens födelseår med nästintill 100 jordår!!! Det löste sig dock på bästa sätt… uppmärksamma att ”bästa sätt” inte betyder att jag tycker det är bra. Eftersom jga nu godtyckligt påpekat min missantar jag att jag får skylla mig själv då allas ögon dras till denna gedigna ”bästa sätt” lagning vilket syns med blotta ögat. Men jag tröstar mig med att bilden å andra sidan ska hänga bakom ett tavelglas på en vägg, ovanför en fåtölj så är min förhoppning att ingen går fram, ställer sig i fåtöljen och granskar bilden. Nåja bilden blev färdig sånär som en ram som ska inhandlas inom snar framtid och alla uppgifter stämmer till fullo. På återseende Anna

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min andra smurftavla redan i söndags. Men min söndag erbjöd andra medel än det jag verkligen ville. Virus i mailen… igen och en dator som inte ville fungera. Huvudvärk och tröttheten präglade redan på morgonen och Leopold hade uppenbarligen samma besvär vilket han uttryckte genom gråt, rastlöshet och 100 % uppmärksamhet. Detta resulterade i att det tog tre timmar för mig att göra en potatissallad. Solen lös med sin frånvaro så grillningen fick skötas ute för att sedan äta inne. Väl vid bords knäckte det till i Leopolds axel och vi fick snällt åka till akuten för att 14 timmar senare konstatera att den gått ur led. Under dessa 14 timmar hann vi avsluta vår bjudning, köra X antal mil, träffa en del läkare och sjukvårdspersonal i både Trelleborg, Malmö och Lund, trycka ut 5 stycken parkeringsbiljetter, vänta, vänta, vänta, röntga en bebis som hade väldigt ont samt köra på en stackars igelkott som fick för sig att gå över gatan kl 03.30 en dimmig morgon när nattens enda rullande bil passerade hans visualiserade övergångsställe… Men i Lund blev Leopolds arm återställd med ett högljutt ”knäck”. Då hade vi sovit 3 timmar i väntan på läkaren i Lund. Det hör till saken att jag började jobba i natt så gissa om jag var dödligt trött 07.00 i morse då jag fått vila min arma lekamen och mina röda ögon 5 timmar på 48 timmar…! Men nu, har jag lugnet i kroppen att lägga upp min bild. Anna

Då jag inte behaga hitta någon smurfig tavla i rätt format och storlek till sonens tomma väggar föll det sig sannerligen av godtyckligt slag att ta fram redskap och skapa på eget bevåg. Jag spånade lite idéer och bilderna nedan visar resultatet. Det var i förrgår kväll när sonen hade slutit sina ögon som jag började skapa och det var först framåt småtimmarna som resultatet lös med sin glans över vardagsrumsbordet. Jag må säga att jag känner mig belåten med resultatet. Dock lyckades jag sätta blåa fläckar över det vita högglansbordet som jag snällt fick skrubbar bort med jordens alla medel för att bordet skull återfå sin forna glans. Jag är inte desto mindre glatt överraskad att jag lyckades bibehålla mina kläder (eller det förkläde jag behagat knyta om mig) fria från denna blåa gegga. Nåja tavlorna är uppspikade på väggen och för egen del fick jag inspiration till att fortsätta måla smurfiga tavlor, fast kanske inte på det vita bordet. Med värme Anna

Förra söndagen blev min älskade vän Bernice prästvigd. Jag kände mig stolt över henne och hedrad över att få vara med och fira dagen med henne. Jag är säker att hon, på sin väg, kommer att sprida så mycket glädje, kunskap, energi, livskraft till sina medmänniskor. Vår gåva till henne var en tavla med texten "Parter Noster" med tillhörande text, vilket är de latinska orden för "Fader vår". Made by me.