Ett beoende

Vad innebär det att vara beroende? Är det en sjukdom eller är det ett beteende som går att göra något åt? Begreppet beroende syftar i denna diskussion till att missbruka något, exempel mat, alkohol, sex, sin kropp, det vill säga, beroende och missbruk går hand i hand då beroendet åsyftar till ett missbruk som ett yttre stimuli. Av erfarenhet anser jag att ett beroende kan starta med en tanke eller ett beteende som formar en positiv känsla, vilken vi förknippar med det vi blir beroende av. Vidare kan denna positiva känsla omformuleras till ett missbruk. I dessa fall har det yttre stimuli som tidigare skildrat en positiv känsla avspeglats till en negativ känsla. Effekten blir alltså att den primära känsla som tidigare lyft upp oss nu istället drar ner oss, vilket vi sedermera formar sekundära känslor kring. Dessa sekundära känslor och tankar kan ta avspegla ångest, depression, underlåtenhet, abstinens i samband. Kroppen ger alltså reaktion på det vi tänker och känner. Detta blir i sin tur en form av psykisk sjukdom eftersom vi inte längre har makten att styra över de tankar och känslor som startade som en mild form av tankar. I vissa fall tar kroppen givetvis stryk rent fysiskt, av de yttre stimuli som vi tilltar som missbruk, såsom alkohol, droger och mat vilket i längden blir det en långsam död. För att summera kan det gå från en psykisk sjukdom till en fysisk, sjukdom beroende på vad det är vi är beroende av och missbrukar. Vad gäller sjukdomsbegreppet hänvisas mina resonemang dithän tankarna och känslorna går. Som tidigare beskrivits menar jag att det börjar med ett yttre stimuli som leder till ett psykiskt nedbrytande beteende vilket blir en psykisk sjukdom som i längden bryter kroppen i den mån att det även blir en fysisk sjukdom. Utifrån detta resonemang kan vi genom att ändra tanken, ta oss ur dessa falska föreställningar som blivit automatiska då de sedermera blivit vår starka sanning. Vidare är det ett arbete som tar långt tid då hela livet nu kretsar kring dessa ”lånade” tankar och känslor. Min erfarenhet sträcker sig över att vi successivt kan vänja oss vid ett beroende. Eftersom det är tankarna som i grunden skapat beroendet så är det sedermera endast tankarna som kan ta oss ifrån beroendet. Vi måste arbeta med tankarnas förändringsprocess i varje dag för att klara av att hålla beroendet på avstånd. Det är ett hårt arbete som mer eller mindre stannar kvar länge efter det att beroendet inte längre tar upp hela ens värld. Det gäller att ständigt påminnas sig om, och bibehålla, den motivation, acceptans och styrka som krävdes för att ta sig ur beroendet. Jag tror att vi har kraften inom oss. Om vi med hjälp av våra egna mänskliga resurser, exempelvis avslappning och andning, kan hitta lugnet i oss själv. Så vi kan identifiera oss med vår innersta kärna och inte med tiden, tankar och känslor. Den innersta kärna som gör vårt väsen till en helhet, gör tankar och känslor som ligger i det undermedvetna medvetet och gör att det automatiskt tappar sitt inflytande om oss och därmed går att släppa. För tankar och känslor är grunden i ett missbruk och beroende. Tankar och känslor är inte sanning!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Annas kosmos

Om konstens ofantliga värld (och andra livsbejakande företeelser) i alla dess olika kulörer.

RSS 2.0